/
Allmänt /
Morsgrisar är vi allihopa
I bland undrar man om det kan ligga genetiskt att känna något speciellt för just mormor, i vårt fall. Både jag och min bror tyckte väldigt mycket om vår mormor, även om jag tror att det var något extra speciellt med just oss, mormor och jag. Om min bror nu också kände likadant, så lyckades hon fullt ut.
Det var till henne man vände sig i alla väder. Jag flyttade till och med hemifrån till min mormor. Hon skulle bl a lära mig sina konststycken inom matlagning men tyvärr kom vi inte så långt. . .
Hon var verkligen en sådan där riktig krutmormor eller popmormor som vi även kallade henne, som klädde sig i jeans! rökte pipa! bar snusnäsduk och bjöd med syjuntegänget på båtturer.
Nu har då även mina barn blivit lika mormorgrisar allihop. Den äldsta har redan kört flytta hemifrån tricket till mormor, nu börjar även den yngsta tjata om samma sak.
För visst är det något speciellt med mormor och mammor för den delen (ja farmor också kanske, men det låter inte lika mysigt på något vis).
Tack mor/mormor, för att du finns för oss.
min Mormor är underbar !
Ja bra sommar. men konstigt att man är så rastlös när man är ledig bara ;)