Ninelin ♥ We remember moments

Året 2013 var inte mitt år, så jag hoppades på 2014. 
Tanken var att jag hade tänkt fira lite varje dag hela året. . .

 Det började bra i värmen i Thailand med familjen. 
Vi hade varit på bröllop, och njutit av salta bad och långa promenader längs stranden. 

 Sen kom vi hem till vintern. 
Det var många vackra dagar med sol och gnistrande snö. 

 Så småningom fyllde både äldsta sonen och jag år och vi firade oss ordentligt. 
Det bjöds även på trevliga event och vi var iväg på både musikaler och fester. 

 En kväll, från en timme till en annan vände mannen i mitt liv allt upp och ner genom att gå ut genom 
dörren för att inte komma tillbaka, utan förvarning, en förklaring eller samtal. 

 Det var inte lätt att komma på fötter efter det, både med mina egna känslor och barnens. 

 Men jag är som en vippdocka, som kan slås ner, men ställer sig upp igen. 
Om än med krossat hjärta och mer hårdhudad. 

 Snart åkte vi till värmen igen. 

Efter att ha kämpat med viktuppgång och hårda dieter, tillät jag mig själv att äta det som ställdes framför mig
och upphörde med träningen. Det gav plötsligt resultat. 

Kroppen behövde återhämtning. 

 Snart blev det midsommarfest och därefter semester, då åkte vi till värmen ännu en gång. 
Där blev det många härliga promenader och mycket sol och bad tillsammans med vänner. 
Vi hann även med några utflykter inom Sverige. 

 Sensommaren höll sig kvar länge och det blev en ganska njutbar höst. 
Har bl a fortsatt hängt med vänner, varit på restaurangbesök, fikat och lyssnat till musikunderhållning. 

Påbörjade ännu en rehabträning. 

 Jag har pysslat hemma och försökt få vardagen att rulla på utan att hamna huvudstupa. 

 Leva med en trasig och begränsad kropp är varje dag en utmaning. (efter tidigare trafikolyckor)

 Tillsammans med mina tvillingmammor åkte vi och firade våra barn i London med både shopping och afternoon tea. 

 En av vännerna fick plötsligt en stroke och det har blivit sjukhusbesök och funderingar över livet. 

 Har fortsatt att träffa kul folk på mingel, event och senare också glöggbjudningar. En social nödvändighet ;-)

 Tyvärr var jag tvungen att ta en tungt beslut, att låta våra kära sällskapsdjur få somna in efter drygt 14 år. 
Det har varit många tårar. . .

 Men nu blickar vi framåt och ser fram emot kommande år. 

 Jag vet i allafall vad jag önskar mig i julklapp.