/ Livet /

En reflektion

Jag känner mig privilegierad och lycklig. 

Denna sommar har varit fantastisk på alla tänkbara sätt. 
Haft en fin sommar med min familj och vänner. 

 Känner mig tillfreds med allt jag gjort och fått till. 
Mitt nya hem i solen. 
Det har varit mycket jobb men resultatet är väldigt fint. 
Tyvärr är inte allt helt ok än, med avslut med byggare och arbete. 
Det gnager lite i mig, även om jag mestadels slår bort känslan. 

 Jag mår mycket bättre i värmen. 
Min stryktåliga kropp får lite återhämtning. 

 Jag lider i det tysta med min ständiga smärta och begränsning.  
Ledsen över att behöva ha en kropp som oavbrutet skriker ”nej, orkar inte mer”. 

 Funderar över hur jag skulle må om jag slutade arbeta helt ibland. 
Kroppen skulle må så mycket bättre. Men huvudet då? Den stimulans arbetet för det mesta ger mig. 
Ekonomin, som skulle falla som ett korthus.  

 Balansgången är skör. 

 Mitt huvud vill alltid mer än kroppen. 
Min levnadsglädje styr hela mig. Skrattet som bubblar inombords. Glädjen över det jag har. 

 Det är många gånger tufft att vara ensamstående förälder. 
I vårt fall finns inte ens den andra i livet. 

 Men de ger mig också så mycket mina älskade barn. 
Jag har de finaste av dem alla. Alla fyra. 
Känner mig stolt över att fått vara delaktig att lägga den grund de står på. 

 Livet tuffar på. Jag försöker ta vara på varje dag. Självklart inkluderar det en mängd måsten och vardagsting.
Men det är viktigt att njuta under resans gång och ge sig själv nödvändig vila. 

Solens strålar har väckt mig varje morgon. Har sakta öppnat ögonen och tittat på den blå himlen och palmerna.
Leendet spricker upp. Vaken. I mitt hem. Med min familj. 

/ Livet /

Sliding Doors

Sliding Doors, har ni sett den filmen? 
En film från 1998, jag har sett den ett par gånger med det var länge sen. 

 Helen som spelas av Gwyneth Paltrow är på väg hem efter precis blivit sparkad från jobbet. 
Hon hinner med tunnelbanan och hon gör det inte. Vi följer henne parallellt. 

 En mikrosekunds skillnad som påverkar hennes liv. 

 Kan sådana händelser göra skillnad? Så klart. Både med tillfälligheter, val och tur eller otur. 

 Jag har varit med om en del och undrat ibland vad som är meningen. 
Hur stor är oddsen att vara med om tre trafikolyckor? (ingen av dem var mitt fel)

Jag har rest mig efter dem alla genom hårt arbete och envishet men med fortsatt begränsning och smärta.
Vad det verkligen meningen att jag skulle leva ett helt liv med daglig smärta? 
Men jag har lärt mig hantera det, för det mesta. 

Men varje gång jag rest mig kommer något nytt. Det kan vara något mindre som en njurbäckeninflammation
eller att jag plötsligt svimmat och då slagit mig illa. 

För snart ett år sedan trampade jag snett med foten och skadade ledbanden rejält.
Har sedan dess vandrat med en stor ”stövel” och kryckor om vartannat. Bara det gör att resten av kroppen
tar mycket stryk. Min nackskada och tidigare opererade rygg. 

Jag har tränat och tränat rehab enligt min sjukgymnast och haft en positiv inställning till att det ska bli bra.
Men det blev det inte. Så det blev en operation med två skruvar i foten. 

Nya krafter behövdes för en ny rehab. Det har gått framåt men långsamt. Det har gjort ont och det har inte känts fullt rätt.
Det fick jag nyss bekräftat av läkaren vid återbesök som sa att jag snedbelastar och har dålig rörlighet. 

Det är som en never ending story. 

 Snälla, ge mig lite andrum. 

/ Livet /

Mitt andra vardagsrum

Mitt andra vardagsrum. 
 
Mälarpaviljongen vid Norr Mälarstrand i Stockholm. 
Jag avslutade veckan här i strålande solsken och helt galet med folk. 
 
Annars har veckan i sig varit alldeles för mycket av allt. 
Jobb, möten, event, ungdomar, renovering och rehab.  
 
När livet snurrar behöver man ladda om emellanåt. 
Har inte haft möjlighet till det. 
Jag driver hårt för huvudet kan och viljan finns men kroppen orkar inte. 
Själen tar lite stryk också. 
Blir ledsen när man nyttjar min styrka och snällhet i absurdum.