/ Livet /

Silverfat

Jag har kämpat så mycket och jag känner mig lite trött på det. Jag har kämpat för att få rätt mot försäkringsbolag efter trafikolyckor som begränsat mitt liv med negativt resultat, jag har kämpat för att överhuvudtaget orka arbeta igen, jag har blivit arbetslös och kämpat för att få ett nytt och att få rätt till ersättningar, jag har separerat utan ett vettigt avslut där jag innan kämpade för att få ihop två familjer och för att alla skulle må bra, jag har kämpat för att få ekonomin att gå ihop i denna soppa och jag har kämpat för att barnen ska ha det bra mitt i allt med sjukhusbesök och annat däröver. Jag kämpar för att min kropp ska hålla ihop genom att försöka hitta balans i livet och med viktig träning.
Hur mycket ska man behöva kämpa egentligen?
Så i måndags bestämde jag mig. Jag tänker inte kämpa längre. Jag tänker inte ge upp men jag kommer att luta mig tillbaka och förvänta mig att saker kommer serveras på silverfat. Fungerar inte en väg så får man prova en annan. . .

#1 / / Mickis:

Jag tycker du är bra på att kämpa, så kämpa på! :)

Puss

#2 / / Madelein:

Man vill ju helst inte behöva kämpa för nånting. Men ibland måste man, en del måste kämpa hela tiden för att komma vidare i livet, för att få det dom vil ha, medans en del behöver aldrig kämpa, utan verkligen får allting serverat på ett silverfat. Men som du skrev, fungerar inte en väg så får man prova en annan !

#3 / / Jonna Hansson:

Men du! :) Ge aldrig upp hoppet. o att kämpa är nått positivt. männsikor som får allt serverat? mår dem lika bra när nått går igenom ? som den som har kämpat för att få nått?

#4 / / Jonas H Svensson:

Kämpa på - utdelningen kommer när du minst anar!

Jag är och har varit i samma situation i många år efter min trafikolycka - ja tror jag vet hur du känner dig.



Kraaaam

#5 / / Susanne:

Jag tror du har rätt... men uttrycker det fel =) Efter att ha läst ditt inlägg så anser jag inte att du ger upp, du tar bara en annan väg... vågar utforska ny mark... det om något är INTE att ge upp! Snarare tvärtom, att man vågar riskera för sin egen skull... Kan bli bra i slutändan.



---

Jag är inte alls - på långa vägar - i samma situation, men har haft några bilolyckor samt olycka i gymnastiken när jag gick i skolan (11år sedan) och jag fick ingen som helst ersättning, eftesom jag då var tvungen att fylla i papper på att jag var invalid och att jag inte kunde jobba ngnting. Det ville jag inte ha med mig i bagaget, gick fortfarande i skolan som sagt. Så trots at jag missade mkt i gymnasiet o gick ut utan slutbetyg så får man inget extra, inte ens för att täcka de studier jag gjort (o fortfarande måste göra) för att ens gå klart skolan och kunna fortsätta studera om jag vill det. Nu har jag klarat mig bra ändå med olika jobb, men det går ju i perioder vad man klarar, både pga nacke och resten av kroppen...



Men som du säger, bara att acceptera och göra det bästa av situationen =)