/ Allmänt /

Ett år med coronavirus

Jag antar att jag inte är ensam om att känna mig trött på detta coronavirus nu. 
 
Igår fyllde sonen jämnt och det hade varit trevligt att fira stort. 
Så blev det naturligtvis inte. 
Nya restriktioner och hur vi ska förhålla oss pågår kontinuerligt. 
I mars var jag imponerad av de allra flesta svenskar som höll sig hemma, utan strikta lagar.
Det var folktomt på gatorna och de som hade möjlighet arbetade hemifrån. 
Det har blivit mängder med teamsmöten och telefonsamtal. 
Men när solen började titta fram sökte sig folk ut och plötsligt var det många i rörelse. 
Vi fortsatte dock att hålla avstånd och sprita händer.  
 
Nu har det blivit mörkare med sämre väder och det är inte lika trevligt att hänga utomhus längre. 
I och med det så har smittspridningen ökat. 
Det är nästan ofattbart hur ett virus kan påverka en hel värld. 
Vi blir alla isolerade från umgänge och uteblivna kramar. 
Fördelen är att naturen har fått återhämta sig. 
Ser fram emot ett ”efter” även om jag tror att vi kommer få lära oss att leva med liknande bekymmer även framöver. 
Vi får hjälpas åt, tillsammans. 
År 2020 - ett märkligt år. 
corona